Författararkiv: elisabeth

Little coffee bean vit & grå

Vit & grå Little coffee bean

Så var det dags för min andra Little coffee bean. Jag stickade den andra halvt parallellt med den första, som jag gjorde i svart och grått.

Material

Garnet är av 100% merinoull och köpt på Stoff & Stil. Jag valde vitt och ljusgrått. Mönstret kommer från Ravelry – Little Coffee Bean Cardigan av Elizabeth Smith. Jag valde storleken för 3 månader. Knappar köpte jag på Knapp-Carlsson.

Så här stickade jag Little coffee bean

Jag ribbstickade kragen i huvudfärgen, till skillnad från min första kofta där jag missade denna detalj.

Den gång jag gick ifrån mönstret var när jag skulle göra knapphålen. Då lät jag hålen vara två maskor breda istället för en. Jag visste inte exakt hur jag skulle göra på varvet efter jag minskat maskor för hålen, så jag provade två yarn over bredvid varandra. Det funkade bra tills varvet efter. Då snurrade jag yarn over-maskorna ett halvt varv så de blev som egna öglor. Resultatet blev i vilket fall större hål.

Slutsats

Det kändes bra att sticka två likadana projekt samtidigt. Eftersom det var första och andra gången jag stickade en kofta så kändes det bra att göra dem så tätt inpå. De fel och konstigheter jag stötte på första gången slapp jag andra gången.

Denna kofta var enklare att välja färgglada knappar till. Det var enklare att matcha till det vita än det svarta.

Ullkappa

Ullkappa i grått och svart

Min grå och svarta ullkappa sydde jag utifrån ett jackmönster jag hade. Delar som inte var med i mönstret, som luva, ficklock och muddar, lade jag till på frihand.

Bakgrund

Det började med att jag sydde en vår/sommarjacka under gymnasietiden. Ett par år senare hade jag svårt att hitta en fin varm jacka. Jag ville så gärna ha en ullkappa att ha på mig, men hittade ingen som passade, så jag bestämde mig för att sy en. Det blev det största projektet jag gjort dittills.

Material

Tyget jag använde var grått och svart ulltyg. Jag tror det kallades vadmal. Två olika fodertyger. Ett rutigt, som egentligen var byxtyg, och ett brunt vanligt fodertyg. Som foder använde jag något tunt grovstickat vitt ludd, som jag inte vet vad det kallas. En tvåvägs dragkedja. Tryckknappar.

Nedan syns de skisser jag gjorde före och under arbetets gång. Kappan har inte blivit exakt enligt skisserna.

Så sydde jag min ullkappa

Jag började med att göra en toile. Just då visste jag inte att det var just en sådan jag sydde. För min del sydde jag bara en modellkappa av gamla avdankade lakan för att se hur jag skulle justera mönstret. På Wikipedia står det ”… ett provplagg uppsytt i ett enklare tyg än det slutliga plagget”.

Det ursprungliga jackmönstret var väldigt kort. När jag sydde jackan förlängde jag den 10cm. Till ullkappan förlängde jag ännu mer. Runtom är det 8 bitar: Två framstycken, fyra sidostycken och två bakstycken. Jag drog i princip bara raka linjer i mönstret på alla de delarna tills jag fick önskad längd.

När jag förlängde jackan flyttade jag inte ner fickorna. Fickorna på ullkappan flyttade jag ner något, eftersom de satt så väldigt högt upp. På jackan saknade jag en dragkedja eller ett lock för att hindra saker att ramla ur. Ullkappan fick lock på sina fickor. Designade sådana. Jag anpassade vinklarna och rundningen på locken efter bredden på bältet runtom kappan.

Runt midjan hade jag lagt ut mönstret för att få plats med tjockare tyg, foder och en varm tröja under. Dock blev det för mycket. Detta löste jag med hjälp av bältet jag sydde på. Bältet är fastsytt runt hela kappan, men inte under ärmarna. Där lämnade jag en lucka där jag endast veckade kappan innanför. Detta gav en snygg och naturlig effekt med fördelen att det inte var särskilt krångligt att få till.

Till fodertyg använde jag två olika tyger. Det foder som syns är egentligen byxtyg, men jag drogs till mönstret och att det matchade det gråa. I ärmarna har jag glatt fodertyg. Där var färgerna inte lika många. Jag valde ett brunt tyg, som inte matchar lika bra, men det syns ändå inte när jag har på mig kappan.

För luvan måttade jag en luva från en jacka jag köpt på H&M. Kragen gjorde jag ungefär enligt jackmönstret, men skillnaden var att jag lät den vara uppvikt när jag sydde fast luvan. Tanken jag hade var att den ursprungliga kragen skulle göra att det såg snyggt ut när jag hade luvan nedfälld.

Dragkedjan jag använt till denna kappa kände jag i efterhand var för lång. När jag stod i butiken och valde visste jag inte alls hur lång dragkedja jag ville ha. Jag hade ju inget riktigt mönster att gå efter. Det blev en tvåvägs dragkejda. Tack vare de två löparna gjorde det inte lika mycket att den egentligen var för lång. Det var bara att dra upp den nedre löparen en bit, så var det lagom sen.

Som knappar använde jag tryckknappar. Jag ville inte ha kardborreband och jag ville inte ha knappar med knapphål. Det kvarvarande alternativet var då tryckknappar som jag själv slog i. I förpackningen fanns det tio knappar och hållare för att hålla knappdelarna på plats med de skulle slås dit med en hammare. Som tur var behövde jag inte alla tio knappar, så jag kunde slå i en testknapp innan jag började. Det krävdes lite pill för att få det rätt och att inte slå för många gånger med hammaren.

Bland det sista jag gjorde var att brodera mina initialer längst ner i framkant, F.A.K.E.

Slutsats

Den blev inte så varm som jag hoppades. Den är tung och efter att ha använts några år och varit undanhängd ett par år till luktar den inte längre nyplockade blommor. Men när jag tog fram den för att fota den och pyssla om den såg jag hur snygg jag fortfarande tycker att den är. Jag är så nöjd med den och den passar mig fortfarande!

Några år senare förfinade jag mönstret och sydde jag en grön kappa.

Detta behöver fixas till

Även om kappan är färdig sedan länge har den slitits med användning och behöver mera kärlek och omtanke på flera områden.

Det jag behöver göra med den är att laga fodret som rivits upp inuti båda ärmarna. Dragkedjan har släppt längst ner, så jag får ta och förstärka där. En tryckknapp ramlade av för ett tag sedan, men den är redan ersatt av en ny.Sedan funderar jag även på att lämna in den till kemtvätten, men jag får läsa på mer om vad som är bra för ulltyget och inte. Tyget där ärmarna gnider mot höfterna har blivit lite nopprigt och fått en blå ton. Jag vet inte var den blåa nyansen kommer från, men jag ska se om jag kan göra något åt det.

Sydd höst/vinter 2007.

Little coffee bean - svart & grå

Svart & grå Little coffee bean

Mitt första babyplagg blev en Little coffee bean. En enkel och sömlös modell utan för mycket mönsterstickning och nya tekniker.

Material

Jag åkte ut till Stoff & Stil för att köpa garn och stickor. Det blev garn av 100% merinoull i svart och ljusgrått, och de fyra sorters stickor jag behövde.

Mönstret kommer från Ravelry – Little Coffee Bean Cardigan av Elizabeth Smith. Jag valde storleken för 3 månader.

Så här stickade jag Little coffee bean

Jag började med kragen uppifrån. När jag kom ner till axlarna och började öka maskorna för ärmarna började det se konstigt ut och när jag räknade maskorna gick det inte alls jämnt upp. Såklart rådfrågade jag Stickklubben. Anledningen till att det blev fel var att jag inte använt stickmarkörerna på rätt sätt. Jag hade knutit fast en garnstump i min stickning och hade svårt att följa mönstret. Jag repade upp nästan hela stickningen och gjorde om. När jag till slut lärde mig att använda stickmarkörerna ordentligt blev det genast mycket bättre!

Sedan gick det som på räls, tills jag började på kofta nummer 2. Då märkte jag att jag inte ribbstickat kragen i en färg, utan slätstickat randigt. jag kunde repat upp och stickat om det. Istället virkade jag ett varv för att få mer stadga och blev nöjd med resultatet ändå.

Slutsats

Jag är väldigt nöjd med min första Coffee bean. Jag har ju gjort en till och kommer säkert göra fler i framtiden. Ärmarna var något krångliga att sticka eftersom de var små och strumpstickor 5 var tunga. Jag löste det genom att lägga stickningen antingen på ett bord eller på en kudde i mitt knä. När det var dags att välja knappar hittade jag till slut tvåfärgade knappar som matchade det svarta och gråa garnet.

Februari 2013

Februari har flutit på. Mest har tid har stickningen tagit, tack vare både Stickklubben och Stickpodden. Jag har hunnit få upp två gamla projekt, nyckelgömma och kamerafodral, och fotat några som jag håller på att skriva om nu. Det tar rätt lång tid att skriva om gamla och omfattande projekt.

Sy

Mitt stick- och virknålsetui fortsätter att växa fram på pappret. Ett svartrandigt tyg är inköpt och jag har mätt och fördelat fickorna i mina skisser. Jag har ännu inte börjat klippa i tyget. Förhoppningsvis kommer jag göra det under mars för jag vill att mina stickor och virknålar ska få ett hem snart.

En lång dragkedja är inköpt. Den kommer utgöra en del av en annorlunda slips. Den bör inte ta så lång tid att sy, så förhoppningsvis kommer den upp här på bloggen snart.

Sticka

Den första strumpan är färdig! Själva avmaskningen vid tårna var väldigt krånglig, men jag hittade en video på Youtube där instruktören maskade av exakt lika många maskor som jag hade. Så det gick bra i alla fall.

När första strumpan var färdig fortsatte jag faktiskt inte på den andra direkt. Istället började jag sticka två koftor, som jag ville ha färdiga så snart som det gick. Den första är nu färdig och den andra är det inte mycket kvar på. Efter det kommer jag sticka socka nummer 2.

Inom stickvärlden finns det något som heter Second sock syndrome (sss). Det innebär att när man är färdig med första sockan är det inte så lockande att gå igenom hela mönstret en gång till för att sticka den andra sockan. Jag tänker få gjort den andra sockan så snart som möjligt. Annars kan det nog dröja onödigt lång tid innan jag har mina två Twisted lace socks.

När det kommer till Stickpodden har jag kommit till avsnitt 14. Det senaste avsnittet som släpptes var nummer 20, så jag har fortfarande en bit kvar. Men jag kommer ut och resa nästa vecka, så då klämmer jag nog av två eller tre avsnitt. Det mesta lyssnade jag på tåget till och från Örebro, samtidigt som jag stickade.

Och Stickklubben i Göteborg fortsätter att träffas och locka nya människor till sig. Underbart! Dock lärde vi oss att undvika att sticka på Hagabion.

Övrigt

På second hand hittade jag fyra virknålar, en maskhållare och två hängare till bonader till det ringa priset 50kr. I framtiden kommer jag fortsätta kolla på sådana saker när jag går i second hand-butiker.

Till Alla hjärtans dag designade och broderade jag ett iPhone-fodral. Mönstret var inspirerat av det kända spelcitatet ”All your base are belong to us”.

Slutsats

Det har blivit mer stickning än jag trodde från början. Det beror mest på att jag inte hade räknat med att lyssna på Stickpodden och gå på Stickklubben varje torsdag. När koftorna är färdiga och jag börjar på socka nummer 2 kommer jag försöka flytta fokuset till symaskinen. Jag har ju ett etui och en slips att sy ihop. Under nästa vecka vill jag få upp det svårskrivna inlägget om min ullkappa. Det tar mer tid att få ihop de där inläggen än jag trodde från början, men det beror nog mest på att jag är så petig och vill få det fint och bra redan från början.

All your base are belong to us-bonad

Annorlunda idé på mönster till bonad

Just nu lyssnar jag (fortfarande) ikapp på Stickpodden. Igår pratade de om bonader. En bonad har vanligtvis något traditionellt mönster med ett gammalt budskap.

För ett par veckor sedan gick jag igenom stickor och virknålar i en second hand-butik. Då hittade jag även två hängare till bonader, som inte hade bonader hängades i. Totalt gav jag en 50-lapp för prylarna, vilket är ett väldigt överkomligt pris. Jag kommer fortsätta kolla på stickor och virknålar och sånt i framtiden när jag besöker second hand-butiker!

Åter till bonaderna. Karin och Elin, i Stickpodden, pratade om att man kunde be barn måla en teckning och sedan brodera av den teckningen och hänga upp den som en bonad på väggen. Stickpoddens förslag satte igång min tankebana och nu vet jag precis vad jag ska brodera och hänga på mina hängare. Men vad det är avslöjar jag inte än!

Tills dess fortsätter jag skriva på inlägg om mina två kappor jag sytt. Ni läsare får inspireras av en färdig bonad så länge. Den hänger på väggen här hemma och det är min sambo som ändrat texten på en bonad hans farmor broderat. Originaltexten lyder ”Ät i lugn och ro så blir du glad och go”. Denna bonad inspirerade mönstret jag broderade på All your case – iPhone.

Uppdaterat 2013-03-03:

Den bonad min sambo ändrade texten på har en tvilling med originalmönstret kvar. Idag kom den fram och blev fotad, så jag lade till den i galleriet nedan.

All your case iPhone-skal

All your case – iPhone

”All your base are belong to us” broderat på ett skal till iPhone, fast med en twist. Eftersom iPhone-skal heter iPhone case på engelska så justerade jag base till just case i det kända citatet.

Bakgrund

Min sambo köpte ett billigt iPhone-skal att brodera på för en tid sedan. Dock böjde sig skalet när garnet borderades på och den kändes sladdrig. Så när Alla hjärtans dag närmade sig och jag fick den bra idé på mönster kunde jag bara inte låta bli att förverkliga den.

Citatet ”All your base are belong to us” kommer från spelet Zero Wing. Spelet kommer från Japan och den krångliga engelskan kommer sig av en dålig översättning från japanskan.

Aybabtu

Bilden är hämtad från Wikipedia*

Material till broderat iPhone-skal

Jag köpte Neostitch på coolstuff.se. En något dyrare version av iPhone-broderi, men bättre kvalitet tänkte jag. Det följde med tre garner, grått, blått och rosa, tillsammans med nål och några mönster. Garner köpte jag på Panduro. Färgerna blanc, 613, 611, 720, 154 och 310.

Så gjorde jag

Först satte jag ihop ett mönster. Jag utgick från bilden ovan med tre nyanser på bokstäverna och orange och lila som komplement till den svarta bakgrunden. Garnet klippte jag i halvlånga bitar, eftersom det slets snabbt. Jag sydde med dubbla trådar.

Rutnätet är 33×69, men ytterst på sidorna finns en extra rad med hål, som egentligen inte är hål som går helt genom silikonet. Jag bestämde mig för att trycka nålen genom de raderna också, även om det krävdes hårdare tag. Jag broderade även runt hålet. De mönster som följde med visade att de lämnat ett fyrkantigt obroderat hörn där, men jag kände att det inte skulle passa. Även i de rundade hörnen och vid laddkontakten i botten hade de kapat några stygn.

Tanken med detta skal var att ge det till min sambo på Alla hjärtans dag. Därför lade jag extra tankekraft på inslagningen. Det vadderade kuvertet, som skalet kom i, återanvände jag och klistrade bara på en lapp. På lappen spann jag vidare på justerade citat från spelet. Jag skrev ”Somebody set up us the comb”, där ordet bomb är utbytt mot comb. Jag var väldigt nöjd med resultatet.

Slutsats

Att brodera på silikon skiljer sig från att brodera på aidaväv. Jag kunde bara sticka nålen genom ett hål åt gången, istället för två, och fick vända på skalet varje gång. Tråden slets snabbare allteftersom det blev mer garn i hålen. Det tog mycket längre tid att brodera än jag trodde, så tålamod behövs om hela ytan ska täckas. Jag hade velat ha ett tomt mönster med alla prickar markerade för att kunna anpassa mönstret till kamerahålet och de rundade hörnen. Denna gång hade jag tur eftersom de viktigaste delarna i mönstret inte påverkades.

Trots allt är både jag och sambon nöjda med resultatet. Dock har silikonet fått en blå nyans efter att den förvarats i en jeansficka, men det kan bero hur mycket byxorna torrfäller.

* Bildkälla: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Aybabtu.png

Stickklubben Hagabion

Undvik Hagabion om du vill sticka

I torsdags var Stickklubben på Hagabion. Tre nya ansikten fick vi bekanta oss med och denna gång så var det stickning, virkning och krokning som gällde. Jag åt en frasig croissant och drack en väldigt smakrik äpplemust. Alla hade ätit och druckit gott och stämningen var lika god.

Sedan gick kvällen. Det blev mer stimmigt och det var ganska trångt. Någon gång efter kl 20 dämpade de belysningen, vilket ur sticksynpunkt inte är så bra. En stund senare bad en ur personalen oss att sticka vid baren istället, eftersom de hade ett sällskap på nio personer som ville äta. Vid det tillfället fanns det vin kvar i ett glas och en kopp kaffe hade precis landat på bordet. En ur vårat sällskap gick fram och frågade mer om varför vi ombads att lämna vårat bord. De ville ju ha bordet till gäster som skulle äta mat och vi kunde ju sätta oss i baren istället. Men de sa även att de inte skulle ha något emot att vi kom dit och stickade på dagen istället (när vi jobbar, går i skolan och praktiserar).

Den stora frågan är: Varför tyckte de att just vi skulle flytta på oss? Hade de gjort samma sak om alla hade suttit och pillat med smartphones istället för att sticka? Det fanns folk runtomkring som varit där längre och bara satt och pratade, fast utan att sticka samtidigt och när jag beställde i baren så satt det folk där och åt också.

Det var mitt första besök där, så jag vet inte om de brukar göra så mot sina gäster, men Stickklubben kommer inte komma tillbaka dit.

Jenny och Joanna har bloggat om detta också.